Är en tjej på 23 år, pluggar just nu men utb är slut i augustig så jag hoppas att jag hinner klart innan bebisen tittar ut ialf!

Annars så träffades jag och min sambo för 3 år snart och det gick rätt fort mellan oss, vi flyttade ihop efter 3-4 månader och förlovade oss då vi kände att det känns verkligen rätt och sen har livet rullat på och sen vart det ett plus på stickan och då var det bara att acceptera att vi skulle bli föräldrar.. Men efter några veckor då det vart missfall så kände vi en sorg och kände att vi ville verkligen ha barn och sen dess har vi kämpat och bråkat med sjukhusen med mediciner osv.

Det hade nog väldigt mycket med att jag åt en annan medicin mot en annan sjukdom jag har men jag har då slutat med den och börjat med en annan så nu mår jag bättre och jag är GRAVID!

Jag är född döv egentligen men har en hörapparat så att jag hör som en normal människa när jag har den på mig och min sambo är också hörselskadad pga sin sjukdom så att det är väldigt mycket spekulationer runt allting om sjukdomarna dit o dit!

För min hörselskada vet dom inte om den är ärftlig men min sambos är då hans hörselskadad sitter i X kromosom. Så blir det en pojke så blir den ju hörselskadad om en tjej så blir den inte det men hon kan ju ändå få något ifrån mig. Men jag kan flytande teckenspråk så att blir den döv/hörselskadad så gör det inget för mig för ett barn är ett barn och jag kommer älska den oavsett vad! <3 O min sambo kan ju bara några en staka ord på teckenspråk men det finns ju kurser och så får han lära sig av mig i så fall!


Ja, det var väl lite om mig så här långt, det dröjer nog inte länge till jag avslöjar mig helt och hållet!